Eter en längre period med snornäsa och svajande feber var det så dags att ta de första trevande stegen och börja jogga (läs luffsa om du vill). Till min stora lycka ville min livskamrat, Katarina, följa med på turen. Efter 35 minuter som kan beskrivas som en upplevelse i olika faser där den avslutande var i tunnelseende kom vi så tillbaka till vårt hus.
Jag sjönk ihop på marken, helt slut. I min hals brann det, i benen,,,,, ja benen kändes inte av. I vindens svaga sus hörde jag då min kärastes käcka – tack för en skön tur!
Där låg jag och kände mig som en mör martyr som ville få bekräftelse efter en våldssam bedrift som tog all min kraft. Katarina,, ja hon var ute på en ”tur”. Samma löprunda, två helt olika upplevelser.
Önskar en skön träningsvecka samt flaggar för att det snart kläcks en ny webbtidning som kommer att handla om funktionell träning och den tillhörande livsstilen……
Blogginlägg av 
José Nunez 13 dec 2009 22:45